The Future

 Miranda July 2011

Miranda July - Sophie / Paw-Paw
Hamish Linklater - Jason

Fan vad jag hatar när filmer man längtat efter inte är så bra som man hoppats på.

Mirandy July och henne doppelganger till pojkvän är såklart jättesöta och berättarrösten av den talande, döende katten paw-paw är hjärtskärande och småkul. Historien som helhet, not so great. Existentiell ångest i seg performance art-anda.

Stockholms Filmfestival

Jag fick en kort försmak av Stockholms filmfestival då Kristina fick in oss på en förhandsvisning av "Trespass". Eftersom jag var på blixtvisit fick jag nöja mig med den men tänkte plocka ur några guldkorn ur katalogen för er som är där som jag själv tänkte hålla utkik efter.

För det första kan jag ägna några ord om "Trespass" av Joel Schumacher. 
Nichole Kidman och Nicholas Cage spelar ett välbärgat par som under hela filmen hålls fångna i sitt hem av ett gäng rånare.
Den blev aldrig tråkig men tillförde inget nytt till genren. Kanske lite "Funny Games"-inspirerad men grovt amerikaniserad och helt utan Hanekes nihilistiska, bottenlösa mörker.

Och ett axplock ur katalogen: 

The Future - Miranda July
Hennes andra långfilm efter fantastiska "Me and You and Everyone We Know" som kom 2005.

Wuthering Heights - Andrea Arnold
Jag älskade "Fish Tank" som kom 2009 och är väldigt nyfiken på hur Arnold tolkar den här gamla uttjatade historian.

Scenes From the Suburbs - Spike Jonze
Kortfilm som bygger på Arcade Fires video "The Suburbs", som för övrigt är ett av mina favoritband.

A Dangerous Method - David Cronenberg
För att hans filmer alltid känns intressanta. 

Restless - Gus Van Sant
För att hans filmer alltid känns intressanta. UTOM remaken av "Psycho" som var vedervärdig.

The Skin I Live In - Pedro Almodóvar
Älskar alla hans filmer plus att affischen är obehaglig.

This Must Be the Place - Paolo Sorrentino
För att Sean Penn är med och ser ut som Thomas Di Leva i den. Plus att Harry Dean Stanton har en biroll. 

The Off Hours - Megan Griffiths
Minns att jag sett en trailer för den här och den var helt hjärtskärande.

The Innkeepers - Ti West
För att hans 70-tals homage "House of the Devil" var bästa rysaren på år och dar.

The Advocate for Fagdom - Angélique Bosio
Dokumentär om Bruce LaBruce som innehåller intervjuer med John Waters, Harmony Korine och Gus Van Sant!

The Midnight Meat Train

Ryûhei Kitamura 2008

Bradley Cooper - Leon
Vinnie Jones - Mahogany
Leslie Bibb - Maya

Jag och Frida firade Halloween med en rysare mitt i allt tentaplugg.

Filmen handlar om en fotograf som har som mål att med sitt arbete "skildra staden hjärta, för det har ingen annan lyckats med". Detta hjärta verkar mörkare än han förutsett. 

Första timmen är bra. Med en blå ton skildrar filmen en kylig atmosfär och en känsla av isolation. Karaktärerna håller alla en viss distans och därför trodde jag filmens twist skulle vara att det var huvudpersonens psykos det handlade om och att det var han som var mördaren hela tiden. Samma gamla vanliga sedan "Fight club" alltså. Jag hade fel. Dock spårar den ut totalt.

Regissören är japan och det syns i de utstuderade våldsscenerna. När ögonen flyger ut i slowmotion på en kille som nyss fått sitt bakhuvud inslaget med en kötthammare känns det väldigt animee.

Jag anar även ambitionen till ett budskap. Kanske är det en kritik mot köttindustrin och att människan är ett känslokallt rovdjur. Men jag vet inte.

The Perfect Host

Nick Tomnay 2010

Clayne Crawford - John Taylor
David Hyde Pierce - Warwick Wilson

Svart, spännande och rolig film med ungefär sju oförutsägbara twistar. Se därför ingen trailer innan, den kommer troligen förstöra halva nöjet.
Handlingen är i kort att en brottsling söker skydd i en förnäm villa där det vankas fest. 

Kanske inte en film som skakar om en i grunden och ändrar ens livsinställning men den dög som underhållning och lyfte upp en ganska deppig gårdag.

Jag dödade min mamma (J'ai tué ma mère)

Xavier Dolan 2009

Xavier Dolan - Hubert Minel

En snygg film, av och med snygga människor. Xavier Dolan har skrivit och regisserat två filmer nästan samtidigt (strax efter kom "Hjärtslag") samt spelat huvudrollen i båda. Underbarnsjävel.

Hans debut handlar om en ung killes komplexa hat/kärleks-relation till sin mamma. Han är en 16-årig intellektuell konstnärssjäl och skulle lika gärna kunna vara samma karaktär som i "Hjärtslag" men i en annan tid. 
Allt han ser hos sin mamma är en kvinna utan smak och varje gång hon smaskar ser det ut som att det skär som en kniv rakt igenom honom. Båda två har en önskan om att de kunde ha samma relation som när han var yngre men de kan inte längre kommunicera utan att det slutar i pubertala utbrott och sårande ord som slängs fram och tillbaka från båda sidor

Jag tyckte mycket om den och kände tyvärr igen mig lite för mycket ibland.
Det är hjärtskärande och roligt i en snygg förpackning.

Jag kan passa på att rekommendera Hjärtslag i samma veva, nedan följer trailers till båda filmerna.

http://www.youtube.com/watch?v=BgCqY3cE-VM

http://www.youtube.com/watch?v=znpU_Aup-Bg

Silent House (La Casa Muda)

Gustavo Hernández 2010

Florencia Colucci - Laura

Får jag se en enda film till med denna "twist" kommer jag skrika rakt ut.
Tråkig, pretentiös och förutsägbar är de enda ord jag bemödar denna smörja. 

Daydream Nation

Michael Goldbach 2010

Kat Dennings - Caroline

Nu var det någon vecka sedan jag såg filmen, många filmer däremellan och lätt berusad vid tillfället men jag minns att jag blev glatt överraskad. Jag hade heller aldrig hört talas om den och hade därmed inga förväntningar vilket kanske höjer mitt omdöme. 

En tjej från storstan måste göra klart high school i en mindre stad och blir där involverad med en lärare. Man skulle kunna beskriva filmen som en mörkare high-schoolfilm men det som jag tycker är lite spännande är staden och atmosfären. 

En kvinnlig elev på skolan har blivit mördad och en olycka har skett i industriområdet. En rädsla för en eventuell seriemördare sprider sig och folk börjar bära skyddsmasker då svart rök bolmar konstant i horisonten.

Filmen lämnade mig med en förförisk och drömsk känsla av mörker och domedag. Ett självklart gott betyg i min bok.    

Caroline: The highlight of your entire life is gonna be your yearbook photo. You are already nostalgic for shit that has not even happened yet 'cause you have so precious little to look forward to. You're gonna spend the first half of your life planning your wedding and you're gonna spend the second half regretting it. And if I were you - and thank god I'm not , 'cause you have terrible hair - I would stop and I would reconsider your whole value system, because everything you know is wrong. 

Mark Kermode

Inte en film utan en filmkritiker som jag obsessat i två dagar nu efter den underbart fantastiska totalsågningen av sex and the city 2.
http://www.youtube.com/watch?v=uHeQeHstrsc

Jag frossade även i sönderslitandet av eat pray love och konstaterade att förälskelsen är ett faktum.   
http://www.youtube.com/watch?v=WenltEbuenM

Kyss Mig

Alexandra-Therese Keining 2011

Ruth Vega Fernandez - Mia

Liv Mjönäs - Frida

Jag och Frida var på bio och såg svenska "Kyss mig". Självklart hamnade vi framför det ängsliga tonårsgänget som man aldrig kommer undan när man väl tagit sig till en salong. De osar nervositet mellan halvkvävda fnitter och man önskar att man väntat på dvd-släppet. Nåväl, de höll sig hyffsat i schack efter att vi stirrat ut deras nonchalant uppslängda fötter på stolsätet. 

Så till filmen. 

Mia ska gifta sig med en man, åker på sin pappas födelsedagskalas, träffar hans nya kvinna samt hennes dotter och passion och komplikationer uppstår. Ska hon följa sitt hjärta och bryta sig ur sitt superordnade liv och stundande bröllop är frågan filmen igenom. 

Kort sagt så tyckte jag om den. Några scener är riktigt roliga och jag köper kärlekshistorian eftersom Mia och Fridas kemi funkar. Efter mitten blir den dock lite repetativ och ibland rena skolinformationsfilmen från RFSL.

Super 8

J.J. Abrams 2011

Joel Courtney - Joe

Elle Fanning - Alice

Jag såg om Goonies för ett tag sen och konstaterade att den fortfarande håller. Dock var den mycket mer hysterisk än jag mindes så se den inte på bakfyllan, det var riktigt plågsamt. Men i alla fall. Super 8 har jämförts med både Goonies och E.T.  och man kan väl säga att det är en goonies utan humorn och en E.T. där utomjordingen är mindre gullig.

Jag tyckte om första halvtimmen av Super 8. Året är 1979 och utspelar sig i en gullig amerikansk småstad som rymmer både värme och svärta. Likt Goonies är det ett kompisgäng man önskar att man haft som barn. Vi har den sorgsne huvudpersonen, tjockisen, pyromanen, fegisen och tjejen. Goonies hade i alla fall två tjejer, den snygga och den töntiga. Skulle kunna göra en utläggningen här, men orkar inte. Sök på bechdel test på youtube.

Kompisarna är mitt uppe i sin zombiefilmsproduktion när de bevittnar en våldsam  tågkrasch. Jag vill inte avslöja för mycket här men plötsligt kryllar deras lilla stad av otrevliga och hemlighetsfulla militärer. Slutet blir som väntat lite fånigt.  

Här kommer The truffle shuffle från Goonies:

http://www.youtube.com/watch?v=t5whaRkuipU

Midnight in Paris

Woody Allen 2011

Owen Wilson - Gil

Rachel McAdams - Inez

Katy Bates - Gertrude Stein

Corey Stoll - Ernest Hemmingway

Woody Allen gör en modern "Manhattan" där kärlekshyllningen till New York har bytts ut mot Paris. Hela filmen är väldigt typisk för hans post 80-tals-filmer och alla Allen-fans skulle nog även uppskatta version 2.0.  

Huvudrollen som osocial intellektuell, som Allen själv brukade spela, bärs nu upp av Owen Wilson. Han är en framgångsrik film-manusförfattare på besök i staden tillsammans med sin fästmö och blivande svärföräldrar. Själv skulle han hellre lämna glamlivet i Beverly Hills och bosätta sig där permanent. Allra helst under 1920-talet.  

Efter en blöt utekväll tranporteras han till eran han romantiserar och träffar tidens största författare och konstnärer. 

Inez: You always take the side of the help. That's why Daddy says you're a communist.

Submarine

Richard Ayoade 2010

Craig Roberts - Oliver Tate
Sally Hawkins - Jill Tate
Noah Taylor - Lloyd Tate

Var på förhandsvisning av en poetisk och drömsk ungdomsfilm för vuxna.
Submarine handlar om Oliver Tate, en lillgammal och lätt egocentrisk 15-åring. Han försöker hitta sin identitet, vara en bra pojkvän och hålla ihop sina föräldrars äktenskap. Pappan, en deprimerad marinbiolog, och mamman, neurotiker och fast på ett tråkigt kontorsjobb. Det som oroar Oliver är att de inte har haft sex på ett halvår (han spionerar och kartlägger sin omgivning) och att nya grannen, ninja-new age-hockeyfrillsnubbenmedskinnbyxor, verkar känna hans mamma sedan förut.     

Filmen är ganska rolig, fina bilder, bra dialog och indiepopigt soundtrack. Ändå blev jag rastlös mot slutet och skyller på att storyn inte tilltalade mig i längden. Eller så kändes de stilistiska greppen bekanta och kopierade. Anar att Richard Ayoade är ett stort Wes Anderson-fan. Men publiken verkade å andra sidan älska den så jag kanske bara var kissnödig.

Lloyd Tate:

I've also included some break-up songs towards the end, just in case things don't work out. Which, obviously, you know, that isn't the aim, though, I'm gonna tell you, it is likely.

(Oliver har blivit ihop med sin första tjej och får ett blandband av sin pappa.)

Charlie Kaufman

I detta double-special-edition-inlägg vill jag ta upp två filmer skrivna av Charlie Kaufman. "Konstigt" och "skruvat" är ord som brukar beskriva hans manus men enligt min mening är det som skiljer honom från andra är att under handlingen finns ett faktiskt budskap. Jag känner mig alltid lurad av knäpphet för knäpphetens skull. Samma sak gäller filmer som tar upp en extremt sorglig historia, tortyporr eller ultravåld. Bara för att man blir berörd gör det inte till en bra film! ("Säg att du älskar mig").
I Chalie Kaufmans filmer finns alltid något som fastnar och förändrar ens sätt att tänka. Han lyckas även med att hålla sig långt bortom linjen till pretentiöst som andra filmer med existentiella teman balanserar på ("I heart Huckabees"). 

I "Eternal sunshine of the spotless mind" från 2004 slår sig Kaufman ihop med regissören Michel Gondry, vilken jävla match made in heaven!
Filmen försöker inte spä på myten om den eviga kärleken eller att hitta "den rätta" utan snarare att vårda de bra minnen man har av något som kanske i slutändan blev pannkaka. Att relationer inte ska ses som en karriärs-stege som när den faller inte är värda någonting utan som små bubblor av fina ögonblick.

Jim Carrey - Joel Barish
Kate Winslet - Clementine Kruczynski

"Synecdoche, New York" från 2008 regisserar Charlie själv och tillhör inte mina absoluta favoriter men har vissa scener som påminner en om sin egen dödlighet som man hela tiden försöker förtränga. Tänker lite på vad Ann sa i "Mitt liv utan mig" att det var när hon fick veta att hon skulle dö som att hennes liv kändes som en dröm och det var först nu hon vaknade.
Själva handlingen beskriver en regissör som vill producera ett mästerverk som ska "handla om allt". Åren går och verket blir aldrig klart utan spirar ut i scener som handlar om när de repeterar scenerna. En film i en film i en film. Meta på meta.   

Philip Seymour Hoffman - Caden Cotard

Favoritscen:
http://www.youtube.com/watch?v=Z9PzSNy3xj0

My Life Without Me

Isabel Coixet 2003

Sarah Polley - Ann

Såg häromdagen om den fantastiskt sorgliga och vackra "Mitt liv utan mig", som den heter på svenska. En av de få filmer som får en att gråta utan att spela på sentimentalitet.

Handlingen är i korta drag att Ann får veta att hon har ett par månader kvar att leva och skriver en lista på vad hon vill hinna göra innan det är finito.
Deborah Harry (sångerskan i Blondie) gör en strålande roll som Anns kedjerökande mamma. Hennes bittra stoneface blir nästan en tacksam comic relief mitt i allt elände.   

Ann: Nobody thinks about death in the supermarket.

Wild At Heart

David Lynch 1990

Laura Dern - Lula Fortune
Nicholas Cage - Sailor Ripley

En av mina favoriter genom tiderna kan jag beskriva som en roadmovie på David Lynchs egna "yellow brick road". Eller som en vansinnesfärd genom ett degenererat landskap där det enda ljuset är Lula och Sailors brinnande passion för varandra. Eller som att vara på en karneval från helvetet där cirkusdirektören heter David Lynch. I mitten av den upplysta manegen dansar Lula och Sailor tätt ihop till tonerna av Elvis Presley medan det i kulisserna hotar mörker, häxan och eld. 

Lula: This whole world's wild at heart and weird on top! 

Favoritscen: 

http://www.youtube.com/watch?v=wL66-7DW050